en tuff sport

Hejsan folket!
Här kommer ett långt inlägg hoppas ni orkar läsa:
Min updatering på bloggen har inte vart på topp den sista veckan och det beror på att min kompis från sundsvall har varit på besök och sedan följde jag med henne till sundsvall några dar:D Vi har haft super kul och hunnit med bio och himlabadet + surfat:D Tack för en grym vecka<3:D

Iallafall så var jag och tävlade i söndags måndags och man kan säga att det inte var våran helg precis och inte öviks heller...

SÖNDAG:
Jag kände mig grymt taggad och Pherrari kändes bättre än någonsin på framhoppningen. När jag kom in på banan så fick jag en total blackout och glömde bort bitar av banan. Som tur var så hittade jag hinder nr 9 i sista sekund;) Allt gick bra tills sista hindret i omhoppningen som var en kombination. jag litade förmycket på Pherrari och ramade inte in honom ordentligt. Pherrari sprang förbi hindret 2 gr och därmed var vi uteslutna. Ni kan ju tänka er mig med min vinnarskalle vad besviken jag var på mig själv...Pherrari gjorde ju faktiskt inget fel och på ett vis var det ju skönt. Kände mig taggad taggad taggad tills morgon dagens L:B.
MÅNDAG:
Mitt mål för dagen var att låtsas som om min tränare stod på lektaren och att jag skulle visa alla där inne hur bra jag igentligen kunde rida. Eftersom jag nästan skämdes för min ritt i söndags.
Jag bestämde mig för att ta ett hinder i taget och verkligen konsentrera sig för varje hinder och rida mitt bästa enda tills det att Pherrari hoppade av vid hindret. När jag väl var inne på banan kändes det kanon. Pherrari bara flög fram och jag hjälpte honom med rätt vägar och tempo, balans. Precis som det ska va. När det bara var 2 hinder kvar så satsade jag på en riktig snäv sväng till 11:an och pherrari var så taggad att han liksom trampade på stället. Det räckte med ett litet missförstånd mellan oss två och olyckan var framme. Jag ville att Pherrari skulle ta ett extra gallop språng och han ville hoppa av flera meter innan hindret. Jag kände på mig att det inte skulle gå bra. Pherrari var för snäll helt enkelt. En "vanlig" häst skulle ha stannat men efter som att han har ett hjärta av guld så hoppade han och då trasslade han in sig i hindret och gick om kull.

<-------Så här såg det förmodligen ut. På bilden är det Peder Fredricsson som går omkull. Så det kan hända alla. Den här omkullridninge handlade också om ett missförstånd mellan häst och ryttare.


Jag flög av honom och sprang fram till honom i panik(ni kan inte ana hur många tankar som rusade genom mitt huvud då). Som tur var hade han redan rest sig upp och jag fick leda han ut medans hela läktaren apploderade. Ush vad hemskt det var! Jag visste inte om han var halt eller om han hade fått något sår. Jag var alldelens yr och hann inte kolla till honom, ville bara ut därifrån från den hemska banan...:( Ute i solskenet så kom sjukvårdpersonal och kollade mig. Först trodde hon att jag hade fått hjärnskakaning nästan eftersom att jag var så blek(var orolig för pherrari). Sedan fick jag gå därifrån och vi lät en vetrinär kolla på Pherrari på plats. Hon kunde inte se något och sa att han förmodligen klarat vurpan riktigt bra. Oftast är ju hästar tåligare än vad man tror. Den enda skråman han hade var ett jack i v. knä. Men jag har tvättat det och det var bara ytligt. En sak som jag har fattat nu är att ridning är en tuff sport och att en olycka kan hända när som hellst och för vem som hellst. Bara ett enda sned steg...Usch! Dom två dagrana efteråt kändes det ganska botten med hoppning och jag hade ingen motivation. Kände sådana skuldkänslor och började tänka att det kanske var mitt fel. Sånt är inge kul. Helt otroligt vad snälla djur är igentligen och vad de ställer upp för en! Tänk att Pherrari direkt efter hädde huvet i min famn för att säga "förlåt". 

Du är mitt allt. Även fast det kommer komma   
kämpiga dagar då det känns som det är berg vi
ska bestiga så kommer dom där soliga
dagarna överglänsa allt<3<3<3
Som sagt det är bara att kämpa vidare...

hoppas ni har haft ett skönt påsklov hitills<3 / AmandaHopp